Många i min omgivning vet inte allt om mig och vad jag har varit med om. Men mitt liv har inte varit en dans på rosor. Redan när jag var 5-6 år fick jag se vad alkoholen gjorde till människor. Hur dem blev förvandlade till en helt annan person. Jag säger inte att alla människor blir så men dem som har problem blir en helt annan människa. Jag har fått växt upp med en sådan person som redan hade problem innan jag kom till världen. Kommer inte nämna några namn men hade jag velat så hade jag. Jag har levt med en människa som såg spriten som sin vän. Man kunde inte bara ta 1-2 glas utan de skulle gå till överdrivt. Jag blev vuxen ganska snabbt när jag var ung. Jag fick lära mig att tvätta, städa och fixa omkring för att jag var tvungen. Jag blev som en slav för att människan skulle få dricka. När jag blev äldre så blev allt bara värre. Jag blev mobbad i skolan och de var inte bara det utan jag började redan då som 10 åring märka att de inte var något som stämde. Jag blev mer och mer ledsen och isolerade mig väldigt mycket. Jag ville inte att människor i min omgivning skulle se hur dåligt jag faktiskt mådde. Jag sa alltid när folk frågade hur de var med mig att de var bra och att de inte kunde bli bättre, men sanningen var ju inte så. Jag ville bara inte säga som det var. Idag när jag är 20 år kan jag lägga skulden på mig själv ibland fast jag vet att de inte var mitt fel. Mitt fel att jag blev utsatt för våld och hotelser. Det är något som jag har fått kämpa med i många år att inse att det faktiskt inte är mitt fel utan att de var just den människan som hade problem.